Andra vänt

Den 22:a november tändes det andra ljuset i vänt.


Vi tänder det andra ljuset i vänt
och låter det i urrunans tecken brinna
Med allting som kommer och allting som hänt
Må det om tidernas gång åminna

Sed i vardagen

Ett sätt att leva med Seden i vardagen,
är att bjuda gudarna på mat även vid andra tillfällen än blot.

Här ser ni mat och dryck som Olof ställt fram till gudarna under en fest.

 



/Linda på FrejasÖ

Vänt - i väntan på solens återkomst!

Sex veckor innan jul - midvintersolståndet.
Vi låter vår längtan efter solens återkomst visas i att vi tänder ett ljus varje vecka.
Efterapning av adventsljusstaken? - Javisst, men lika mysigt är det för det!
;)
och en bra idé är en bra idé, oavsett vilken sed som hade den först-

Hur går det till?

Varje ljus är märkt med en runa -
de sex ljusen är de sex första runorna i futhark:en.
På det viset blir det sista ljuset k-runan.
K för ken, för eld, för ljus och sol!

Torsdag den 15:e november pyntar jag och sonen familjens Väntljusstake.
Vi tänder det första ljuset.

Vi tänder det första ljuset i vänt
och låter det i färunans tecken brinna
Tills solens drottning på nytt återvänt
må det om hennes prakt åminna


/Linda på FrejasÖ

Mitt firande av Förmödranatt

Som ni såg i förra inlägget så är tiden oktober/november en populär tid att fira.
Att minnas våra döda är viktigt för oss alla, och detta är en mycket bra tid att göra det på. Naturen runtomkring oss dör och vi blir påminda om dödens eviga närvaro i livet. Det är också början på en del av året som är svårare att överleva. Kyla, snö och evigt mörker.

Enligt vissa traditioner är detta den tiden då gränsen mellan de levandes värld och de dödas värld är som tunnast.
För några medlemmar i vårt blotlag markerar denna högtid det nya året.
Denna tid firas med både festligheter och med högtidligt allvar.

Jag tänkte berätta lite kort om hur jag brukar firade under dessa senhöstveckor...
Det hela började med Alvablotet som jag skrev om i förra inlägget.

Under Förmödranatten (kvällen den sista oktober) firade vi minnet av våra döda. Jag och min man (min son orkade bara vara med ett kort tag) tände ett stort ljus, som symboliserar livet. Sen tände vi mindre ljus, ett i taget, med det stora ljusets låga. Varje mindre ljus representerar någon som har gått vidare - en släktning, en vän. För varje ljus berättade vi om våra minnen av den personen, glada minnen, och saker som jag önskat vi kunde berätta för den.  Varannan gång tände vi ljus, pratade, fällde någon tår, tröstade, mindes. Det är vackert, sorligt, ljuvt.... Och känns bättre efteråt..

Några dagar innan Alla Helgona beökte vi de släktningars grav som ligger närmast oss rent geografiskt. Det är ända borta i Örnsköldsvik. Vi tände stora "längebrinnande" gravljus, gjort fint på graven och pratade lite med dem (min mans morföräldrar).

I år hade vi ingen maskeradfest för våra vänner, tiden och orken räkte inte till. Däremot höll vi en mindre barnmaskerad för storfamiljens unga. Vi pyntade med svart och orange, och sonen fick göra en egen pumpalykta. Denna tradition känns viktigare att hålla för barnen än för oss vuxna, även om en fest på höstkanten alltid livar upp i mörket!

Varför skriver jag nu detta?
Det jag skrev om ovan är hur jag brukar fira, allt av det inte är en del av den forna Seden. Men det är en del av min sed.
Jag skriver det för att uppmuntra dig att skapa dina egna ritualer och ceremonier.
Seden är evigt levande och i rörelse,
de högtider som du väljer att fira ska vara för att stärka dig i ditt liv.
För att ge mening i din vardag.
För att stärka bandet mellan dig och de gudomar som du väljer att följa.
Hur du väljer att uppmärksamma högtiderna är upp till dig. Följ ditt eget hjärta!


Västernorrlands Länsmuseum har skrivit en enklare sida om firandet under denna helg - läs och njut!
:)
http://www.murberget.se/skola/laerarresurser/visste-du-att/alla-helgons-dag-och-halloween
(ps - klickar du på länken kommer du bort från vår sida)

/Linda på FrejasÖ

Alvablot

Namnet på Alvablotet kan variera
Höstblot
Senhöstblot
Förmödranatt

Denna högtid går i andra seder under andra namn
Sahmain
Dödens Dag
Alla Själars Dag
Alla Helgona Afton
Halloween

Också datumena för högtiderna/blotet varierar - men de äger alla rum i slutet av oktober/början av november. Och de firar alla minnet av våra döda eller tiden för när jorden dör och går till vila.

Hur vi firade:
Den 27:e oktober, en lördag, höll Frejas Blotlag Alvablot.

Fyra personer var intresserade av att komma, tyvärr slog elaka förkylningstursar till vilket ledde till tre deltagare på blotet.

Under lördagseftermiddagens skymningsljus tog vi oss ned till havet, på norra sidan av Frejas Ö.
Vi lös upp vår väg med fotogenlyktor och den enda ljudet som hördes var vågorna som skvalpade mot strandens stenar. Månen var nästan full och hennes blåa sken gav den kalla kvällen en högtidlig inramning.

Efter att ha kännt in stämningen på platsen bad vi platsens rådare om tillåtelse att hålla blot där, vilket vi fick.

Fyra marschaller tändes för att skapa ett heligt rum.

Denna högtid ville vi hålla en liten längre ceremonidel,
så där vi förut markerat de fyra väderstrecken med att hälsa De Fyra Dvärgarna och himel och jord,
höll jag nu en längre hälsning i varje väderstreck:

"Jag vänder mig mot dvärgen Nordres hemvist,
mot norr, mot jord, kyla och undervärld
jag vänder mig mot fjällen
och möter Skade och Ull"

"Jag vänder mot dvärgen ÖStres hemvist,
mot öster, mot ursprung, nybörjan och soluppgång
jag vänder mig mot havet
och möter Njord och Ran"

"Jag vänder mig mot dvärgen Södres hemvist,
mot söder, mot eld, värme och skapande
jag vänder mig mot ljuset
och möter Tor och Siv"

"Jag vänder mot mot dvärgen Västres hemvist,
mot väster, mot vatten, vind och månsken
jag vänder mig mot Natten
och möter Nanna och Måne"

"Jag vänder mig mot ovan,
mot vintergatan och Norrsken
mot Aser och Vaner
mot natt och dag
och möter Sunna och Balder

"Jag vänder mig mot nedan,
mot kaos och ordning
mot tursar och dvärgar
mot liv och död
och möter Freja och Oden"'

Blotet fortsatte med dessa rader:

"Detta senhöstblot
då naturen runt oss dör
för att sova under vintern
och åter vakna under våren
vill vi hylla Hel
vår Moder
den ursprungliga
den svarta
den lysande
och vi minns våra döda
som vilar i hennes famn
tills det är dags för dem
att återfödas"

"Hell Hel!"

"och vi vill hylla Frej
den gud som väcker livet i den frusna jorden
men som nu ska vila under höstlöv och vintersnö
och vandra med sin syster i Vanaheim
tills solens strålar kallar honom ut till Gerd igen
vi hyllar hingsten"

"Hell Frej"

Vi gick ut till ett klippblock alldeles vid havet och lovade där blotsfred.
Vi lade våra gåvor - nötter och apelsin- och talade om vilka gudar vi ville tillägna just vårt offer. Vi drack lagom i vatten och lät det sista skänkas till gudarna.

Blotet avslutades med att vi släkte marschallerna, trummande, sjöng, lyssnade och njöt av måne och stjärnor. Någon annanstans i stan firade några andra något annat :)
för plötsligt  dök ett tiotal "eld-ufon" (ni vet, som små luftballonger som stiger upp, svävar bort och sedan brinner upp i skyn, ett tystare och bättre (?) alternativ till fyverkerier) och lyste upp himlen.

Vi tackade alla makterna och platsens rådare, plockade upp de nu avkallnade marschallern och ville inte ge oss av hemmåt.

Istället följde vi en stig in i skogen, Olof trummade och vi andra två vandrade ömsom under tystnad ömson diskuterande livet och döden.

Så avslutades ett av blotlagets mest stämningsfulla blot!

/Linda på FrejasÖ

Äppelblot

Höstdagjämning
Höstdagjämningen 2012 inföll den 22:a september.
Under Höstdagjämningen är dag och natt lika långa.
Allt sedan Sommarsolståndet har dagarna sakta blivit kortare och nätterna längre, med allt snabbare takt.
Nu kulminerar hastigheten av mörkrets intåg med just höstdagjämningen.
Detta är en tid av balans,
en tid för att sakta ned,
en tid för att tacka för sommarens sista gåvor.

I år var det svårt att få ihop folk till detta blot, alla hade så många aktiviteter på sensommaren!
Men min 5-årige son och jag passade på att vara ute i skogen några timmar....

Fredag den 21:a september gick alltså jag och min son upp i skogen bakom vårt hus. Vi gick upp på berget med den vackra utsikten, den plats som jag har lovat Frej att bygga hans Ve på.
När vi var framme såg vi en regnbåge - självaste gudabron! - som lyste upp himlen vid havet!
Å- vilket tecken!
Jag tog det som ett gillande från Frejs sida, att han var med oss när vi nu skulle inviga Hans eget Ve!

Vi började med blotet
- som vanligt när det är barn med så blir takten och innehållet något helt annat än när det bara är vuxna med!
Jag delade ett äpple "över midjan" så att stjärnan syntes, och sonen åt strax upp ena halva.
Sen tog vi med två stenar som vi hade burit upp. Dessa la vi ute på en klippavsats och påbörjade på så vis hargen.
Sedan lade vi den andra äppelhalvan åt gudarna, vi hällde ut lite vatten efter att ha druckit lagom och lade så några andra smågåvor vid hargen också.

Sedan var det dags att gå hem! Snabbt innan det började skymma för mycket och bli farligt att ha barn uppe på klippan...

Det hela blev ett mysigt familjeblot och det kändes bra att få inviga Fres Ve.

/Linda på FrejasÖ

Dröjande inlägg om blot

Jag har problem att föra över bilder från min mobil till datorn. Jag vill så gärna ha med bilder från bloten på bloggen, så jag har väntat och väntat på att problemet ska lösa sig och alltså inte gjort några inlägg alls.
Men VIPS har det blivit slutet av november och till och med Vänt-tider har startat!
Så jag tar och skriver om bloten utan bilder så länge, så får jag se om jag har möjlighet att lägga upp bilder senare istället.

Så håll i hatten nu, för här kommer några inlägg!

/Linda på FrejasÖ

Att vara närvarande
här och nu
ger dig möjligheten att göra val
det medvetna valet