Ungefär såhär berättade jag sagan om Disahögtiden för sonen som är 5 år.
Den följer ju inte sägnena helt, utan är omgjord för att passa barn och landskapet som jag lever i.
Och OJ vad svårt att skriva som jag berättade! Det lät mycket bättre än vad det nu ser ut i skriven form! Men ni förstår ungefär hur den var ....
Skade kom skidande från fjällen för att skälla på gudarna. Hon var arg på dem för de hade dödat hennes pappa. Gudarna förklarade för henne att de hade dödat honom för att han försökte kidnappa gudinnan Idun. Skade sa att hon visste att pappan var dum, men att hon ändå ville att gudarna skulle betala för vad de gjort. Dessutom ville hon gifta sig med en av gudarna, för på så sätt skulle hon och hennes familj vara skyddade av gudarna i framtiden... Hon hade valt ut Balder att gifta sig med, för han var den snyggaste guden. Men Balder ville inte det, för han kände ju inte Skade. Då föreslog gudarna att Skade skulle få välja en av dem att gifta sig med, men hon skulle bara få se på fötterna deras när hon valde vem av dem hon skulle välja. Skade gick med på det, för hon trodde att det skulle vara lätt att se vems fötter som tillhörde Balder. Gudarna fick låna ett stort lakan av Frigga, de gömde sig bakom lakanet så att bara deras fötter syntes.
Skade valde ut den gud som hon tyckte hade de snyggaste fötterna, för dem trodde hon skulle tilhöra Balder! Men oj vad hon blev förvånad när hon såg att den gud hon valt ut var Njord, havsguden, pappa till Freja och Frej. Han hade så fina fötter för han gick ofta barfota vid havet.
Och så gick det till när Skade, jättedottern från fjällen, gifte sig med Njord, havsguden.
Men deras äktenskap gick inte så bra. Skade längtade till fjällen och Njord till havet. Även fast de bodde 9 dagar på varje ställe så stod de inte ut. Skade klagade över att måsarna inte lät henne sova och att det luktade så mycket från havet, Njord klagade över att vargarna skrämde honom och att han saknade havets ljud och lukt.
Därför bestämde de sig för att skilja sig, innan de belv ovänner på riktigt. Så Skade skidade tillbaka till fjällen och Njord bodde kvar vid havet.
Njord och Skade var fortfarande vänner, och ibland ville de träffas. Så varje vinter lät Skade snön sprida sig från fjällen till havet så att hon lätt kunde ta sig ned och hälsa på ett tag.
Freja var glad att Skade och Njord träffades och var vänner. Men hon blev lite orolig att snön låg kvar så länge, också efter jul. Dessutom hade hennes bror Frej blivit så kär i en jättedotter som hette Gerd. Han ville så gärna träffa henne, och orkade inte göra något alls och han lät ingen växtlighet börja gro. Så Freja började oroa sig över att livet inte skulle komma tillbaka.
Så Freja reste till Fjällen och letade upp Skade där. De träffades på en helig plats som kallas hov och samlade många andra gudinnor där. Sedan pratade de länge.
Freja berättade för Skade att vintern borde ta slut snart, för julen hade varit och solen och ljuset började komma tillbka. Men Skade skrattade bara och lät drt söa ännu mer. Då pratade Freja om våren och hur mysigt det skulle vara när snön smälte och blommorna kom och fåglarna sjöng. Men Skade tycte om vintern och lät det bli ännu kallare. Då pratade Freja om livet, hon berättade att Frej inte kunde träffa Gerd innan snön var borta. Och om inte Frej och Gerd kunde träffas så skulle inte livet kunna återkomma till den frusna jorden. Och utan grönska skulle det inte bli mer liv, vare sig för jättar, gudar, djur eller människor. Skade funderade länge på det, och visste att Freja hade rätt. Så då kom de överens om att snart skulle vintern dra sig tillbaka, men Skade var fortfarande drottningen som bestämde över snön och vintern och i fjällen.
Freja och Skade kramade om varandra och var vänner och de lovade att träffas igen nästa vinter, då Skade skulle hälsa på Njord igen.
Sen gick Freja hem till sig och Skade tog skidorna hem till sig.
Och snart snart börjar snön smälts och våren kan komma... Sakta men säkert...
/Linda på FrejasÖ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar