Mitt firande av Förmödranatt

Som ni såg i förra inlägget så är tiden oktober/november en populär tid att fira.
Att minnas våra döda är viktigt för oss alla, och detta är en mycket bra tid att göra det på. Naturen runtomkring oss dör och vi blir påminda om dödens eviga närvaro i livet. Det är också början på en del av året som är svårare att överleva. Kyla, snö och evigt mörker.

Enligt vissa traditioner är detta den tiden då gränsen mellan de levandes värld och de dödas värld är som tunnast.
För några medlemmar i vårt blotlag markerar denna högtid det nya året.
Denna tid firas med både festligheter och med högtidligt allvar.

Jag tänkte berätta lite kort om hur jag brukar firade under dessa senhöstveckor...
Det hela började med Alvablotet som jag skrev om i förra inlägget.

Under Förmödranatten (kvällen den sista oktober) firade vi minnet av våra döda. Jag och min man (min son orkade bara vara med ett kort tag) tände ett stort ljus, som symboliserar livet. Sen tände vi mindre ljus, ett i taget, med det stora ljusets låga. Varje mindre ljus representerar någon som har gått vidare - en släktning, en vän. För varje ljus berättade vi om våra minnen av den personen, glada minnen, och saker som jag önskat vi kunde berätta för den.  Varannan gång tände vi ljus, pratade, fällde någon tår, tröstade, mindes. Det är vackert, sorligt, ljuvt.... Och känns bättre efteråt..

Några dagar innan Alla Helgona beökte vi de släktningars grav som ligger närmast oss rent geografiskt. Det är ända borta i Örnsköldsvik. Vi tände stora "längebrinnande" gravljus, gjort fint på graven och pratade lite med dem (min mans morföräldrar).

I år hade vi ingen maskeradfest för våra vänner, tiden och orken räkte inte till. Däremot höll vi en mindre barnmaskerad för storfamiljens unga. Vi pyntade med svart och orange, och sonen fick göra en egen pumpalykta. Denna tradition känns viktigare att hålla för barnen än för oss vuxna, även om en fest på höstkanten alltid livar upp i mörket!

Varför skriver jag nu detta?
Det jag skrev om ovan är hur jag brukar fira, allt av det inte är en del av den forna Seden. Men det är en del av min sed.
Jag skriver det för att uppmuntra dig att skapa dina egna ritualer och ceremonier.
Seden är evigt levande och i rörelse,
de högtider som du väljer att fira ska vara för att stärka dig i ditt liv.
För att ge mening i din vardag.
För att stärka bandet mellan dig och de gudomar som du väljer att följa.
Hur du väljer att uppmärksamma högtiderna är upp till dig. Följ ditt eget hjärta!


Västernorrlands Länsmuseum har skrivit en enklare sida om firandet under denna helg - läs och njut!
:)
http://www.murberget.se/skola/laerarresurser/visste-du-att/alla-helgons-dag-och-halloween
(ps - klickar du på länken kommer du bort från vår sida)

/Linda på FrejasÖ

Alvablot

Namnet på Alvablotet kan variera
Höstblot
Senhöstblot
Förmödranatt

Denna högtid går i andra seder under andra namn
Sahmain
Dödens Dag
Alla Själars Dag
Alla Helgona Afton
Halloween

Också datumena för högtiderna/blotet varierar - men de äger alla rum i slutet av oktober/början av november. Och de firar alla minnet av våra döda eller tiden för när jorden dör och går till vila.

Hur vi firade:
Den 27:e oktober, en lördag, höll Frejas Blotlag Alvablot.

Fyra personer var intresserade av att komma, tyvärr slog elaka förkylningstursar till vilket ledde till tre deltagare på blotet.

Under lördagseftermiddagens skymningsljus tog vi oss ned till havet, på norra sidan av Frejas Ö.
Vi lös upp vår väg med fotogenlyktor och den enda ljudet som hördes var vågorna som skvalpade mot strandens stenar. Månen var nästan full och hennes blåa sken gav den kalla kvällen en högtidlig inramning.

Efter att ha kännt in stämningen på platsen bad vi platsens rådare om tillåtelse att hålla blot där, vilket vi fick.

Fyra marschaller tändes för att skapa ett heligt rum.

Denna högtid ville vi hålla en liten längre ceremonidel,
så där vi förut markerat de fyra väderstrecken med att hälsa De Fyra Dvärgarna och himel och jord,
höll jag nu en längre hälsning i varje väderstreck:

"Jag vänder mig mot dvärgen Nordres hemvist,
mot norr, mot jord, kyla och undervärld
jag vänder mig mot fjällen
och möter Skade och Ull"

"Jag vänder mot dvärgen ÖStres hemvist,
mot öster, mot ursprung, nybörjan och soluppgång
jag vänder mig mot havet
och möter Njord och Ran"

"Jag vänder mig mot dvärgen Södres hemvist,
mot söder, mot eld, värme och skapande
jag vänder mig mot ljuset
och möter Tor och Siv"

"Jag vänder mot mot dvärgen Västres hemvist,
mot väster, mot vatten, vind och månsken
jag vänder mig mot Natten
och möter Nanna och Måne"

"Jag vänder mig mot ovan,
mot vintergatan och Norrsken
mot Aser och Vaner
mot natt och dag
och möter Sunna och Balder

"Jag vänder mig mot nedan,
mot kaos och ordning
mot tursar och dvärgar
mot liv och död
och möter Freja och Oden"'

Blotet fortsatte med dessa rader:

"Detta senhöstblot
då naturen runt oss dör
för att sova under vintern
och åter vakna under våren
vill vi hylla Hel
vår Moder
den ursprungliga
den svarta
den lysande
och vi minns våra döda
som vilar i hennes famn
tills det är dags för dem
att återfödas"

"Hell Hel!"

"och vi vill hylla Frej
den gud som väcker livet i den frusna jorden
men som nu ska vila under höstlöv och vintersnö
och vandra med sin syster i Vanaheim
tills solens strålar kallar honom ut till Gerd igen
vi hyllar hingsten"

"Hell Frej"

Vi gick ut till ett klippblock alldeles vid havet och lovade där blotsfred.
Vi lade våra gåvor - nötter och apelsin- och talade om vilka gudar vi ville tillägna just vårt offer. Vi drack lagom i vatten och lät det sista skänkas till gudarna.

Blotet avslutades med att vi släkte marschallerna, trummande, sjöng, lyssnade och njöt av måne och stjärnor. Någon annanstans i stan firade några andra något annat :)
för plötsligt  dök ett tiotal "eld-ufon" (ni vet, som små luftballonger som stiger upp, svävar bort och sedan brinner upp i skyn, ett tystare och bättre (?) alternativ till fyverkerier) och lyste upp himlen.

Vi tackade alla makterna och platsens rådare, plockade upp de nu avkallnade marschallern och ville inte ge oss av hemmåt.

Istället följde vi en stig in i skogen, Olof trummade och vi andra två vandrade ömsom under tystnad ömson diskuterande livet och döden.

Så avslutades ett av blotlagets mest stämningsfulla blot!

/Linda på FrejasÖ

Äppelblot

Höstdagjämning
Höstdagjämningen 2012 inföll den 22:a september.
Under Höstdagjämningen är dag och natt lika långa.
Allt sedan Sommarsolståndet har dagarna sakta blivit kortare och nätterna längre, med allt snabbare takt.
Nu kulminerar hastigheten av mörkrets intåg med just höstdagjämningen.
Detta är en tid av balans,
en tid för att sakta ned,
en tid för att tacka för sommarens sista gåvor.

I år var det svårt att få ihop folk till detta blot, alla hade så många aktiviteter på sensommaren!
Men min 5-årige son och jag passade på att vara ute i skogen några timmar....

Fredag den 21:a september gick alltså jag och min son upp i skogen bakom vårt hus. Vi gick upp på berget med den vackra utsikten, den plats som jag har lovat Frej att bygga hans Ve på.
När vi var framme såg vi en regnbåge - självaste gudabron! - som lyste upp himlen vid havet!
Å- vilket tecken!
Jag tog det som ett gillande från Frejs sida, att han var med oss när vi nu skulle inviga Hans eget Ve!

Vi började med blotet
- som vanligt när det är barn med så blir takten och innehållet något helt annat än när det bara är vuxna med!
Jag delade ett äpple "över midjan" så att stjärnan syntes, och sonen åt strax upp ena halva.
Sen tog vi med två stenar som vi hade burit upp. Dessa la vi ute på en klippavsats och påbörjade på så vis hargen.
Sedan lade vi den andra äppelhalvan åt gudarna, vi hällde ut lite vatten efter att ha druckit lagom och lade så några andra smågåvor vid hargen också.

Sedan var det dags att gå hem! Snabbt innan det började skymma för mycket och bli farligt att ha barn uppe på klippan...

Det hela blev ett mysigt familjeblot och det kändes bra att få inviga Fres Ve.

/Linda på FrejasÖ

Dröjande inlägg om blot

Jag har problem att föra över bilder från min mobil till datorn. Jag vill så gärna ha med bilder från bloten på bloggen, så jag har väntat och väntat på att problemet ska lösa sig och alltså inte gjort några inlägg alls.
Men VIPS har det blivit slutet av november och till och med Vänt-tider har startat!
Så jag tar och skriver om bloten utan bilder så länge, så får jag se om jag har möjlighet att lägga upp bilder senare istället.

Så håll i hatten nu, för här kommer några inlägg!

/Linda på FrejasÖ

Att vara närvarande
här och nu
ger dig möjligheten att göra val
det medvetna valet

Den forna sedens etik

Jag läste i en facktidning om forskare i Europa som håller på att odla kött i laboratorium. Kött för oss människor att äta. För att slippa döda djur och för att minska utsläpp av växthusgaser och användningen av "djur"antibiotika.

Det är inte färdigt för att komma ut på marknaden  - och det kostar mer än det smakar ännu, men inom en tio- års period skulle det kunna bli sanning.

Jag blir så äcklad av denna hantering av mat! Att skapa kött på det här sättet, i fabriker och utan att blanda in djur. Jag ser massor av farhågor i detta!

• fattiga inte kommer att kunna föda upp egna djur då något bolag kommit på att ta patent på tex. getkött (låter det otroligt? Det har redan hänt flera grödor som vissa majs- och rissorter).
• vi inte vet vad som finns i köttet - alltså vad det är uppbyggt av.
• våra öppna landskap, tex. Niporna i västra Ångermanland, växer igen av sly och skog då det inte finns något ekonomiskt skäl för att hålla dem öppna.

Detta är logiska risker som jag ser med detta. Men det finns något mer grundläggande som får mig att rygga för förslaget med "petri-odlat" kött.
Det känns fel och onaturligt helt enkelt!

Detta inlägg handlar om etik
- och att min känsla mot sådant "petri-odlat" kött INTE får något stöd i min Sed.
Som vanligt är detta vad jag känner och tror, och behöver inte nödvändigtvis vara vad andra i Frejas Blotlag tror eller vad andra medlemmar Samfundet i övrigt tror på.

Jag är allätare och äter alltså kött. Det finns många fornsedare och hedningar i övrigt som är vegetarianter av etiska skäl - de anser det fel att döda djuren, allt liv är heligt.

Jag anser också att allt liv är heligt. Vi är alla en del av Moder Jord, både det döda (som vatten, jord, luft, eld osv) och det levande (bakterier, insekter, träd, blommor, djur, människor). Enligt mig är allt på jorden är heligt och rent och värdefullt.
Varför äter jag då kött?
Av vana, av tradition som dotter i en jägarfamilj, för att det är gott, för att vi människor är utvecklade att äta både kött och grönt, för att bra kött (som vilt och naturbeteskött) innehåller en blandning av fetter som är nyttig inte bara för hjärnans utveckling utan för att hålla hela vår kropp frisk. Jag kan inte se något fel i att döda ett djur om vi använder oss av så mycket som möjligt av dess kropp (skinnet, kötten, benen).
Men vi har så klart ett ansvar - vårt ansvar är att se till att djuret mår bra under sin levnadstid och att det inte lider oskäligt när det dör.

Ingenting av detta står i några av de myter som vi har kvar från den Forna Seden.
Det står iochför sig att gudarna äter kött av gris. Men bara för att gudarna gör något betyder inte att det är automatiskt ok för mig att göra det. Gudarna bedriver krig och utför hemska bestraffningar på de som sviker dem. Det är inte ok för mig att göra det heller. Gudarna har sina spelregler och vi människor har våra. Jag tolkar myterna som just det, myter - inte sanningar.

Den Forna Seden har inga regler rörande vad vi människor SKA och INTE SKA göra. Det finns tips på hur vi ska bete oss gentemot varandra för att uppfattas som en hederlig samhällsmedborgare. Men det finns ingen gyllne regel, inga renodlade guds-ord, inga order om vad vi får och inte får äta, ingen synd.

Ingen synd. Att våra gudar inte har sagt vad som är syndigt eller inte. Det innebär för mig att jag lever mitt liv helt och hållet utan synd. Jag lever utan skam - helt skamlöst ;)
Här brukar de som inte är Forn Sedare reagera.
En sed utan synd måste vara en sed utan moral, en ondsint och alltså syndfull sed.
Men nej, bara för att det inte finns någon synd - alltså en skriven/sagd/omotstridig handling mot gudarnas vilja - så betyder det inte att det inte finns onda och goda handlingar.

Vi människor kan bete oss otroligt hemskt mot varandra. Och otroligt gott. Det som skiljer oss mot djuren är att vi vet om detta - vi vet vad som är onda och goda handlingar. Det handlar inte om någon guds vilja. Det handlar om en etik som vuxit fram, som utvecklats i oss människor, som har hjälpt oss att överleva. Det handlar om att göra mot andra som man vill att andra ska göra mot en - för gruppens överlevnad. Det kom till långt innan alla religioner.

En sed utan synd betyder att jag måste tänka själv. Hur ska jag bete mig för att vara en god människa? Vad är rätt och fel för mig, här och nu? Hur vill jag att andra ska må när de träffar mig? Hur vill jag bli behandlad? Vad kan jag göra för att skapa harmoni och balans inom mig själv och i landskapet som jag vandrar i? Hur ska jag leva för att må bra? Hur ska jag visa min tacksamhet mot gudarna?

Att gudarna äter griskött betyder inte att de vill att jag ska äta griskött. Däremot betyder det att grisen är speciell. Grisen är helig och ren som alla djur, den är kanske till och med heligare och renare än andra djur. Heligare och renare - som också älgen och renen (viktiga djur i norra delarna av Norden) är, och kon och get och hinden och laxen (som också omnämns i myterna) och.....

Ja, det är här det kommer! Vad som är viktigt för mig :)

Att gudarna har varit smarta nog att inte utse viss mat mat som oren eller syndig eller kanske alltför helig-  visar på att de förstod att vi behöver äta för att överleva. På vissa platser krävs det att vi dödar inte bara växter utan även djur för att klara oss vintern lång. De vill inte att vår överlevnad ska vara syndig. De vill att vi tänker själva.

Ett enda minus kan jag se med detta att leva i en syndfri Sed. Och det är att det inte finns någon gudomlig förlåtelse. Gudomlig och evig kärlek ja, gudomlig och evig förståelse ja. Men inte förlåtelse. Har jag gjort något dumt så måste jag ödmjukt be personen som jag har sårat om ursäkt. Det enda jag kan be gudarna om är kraft att förlåta mig själv, mod att be den som jag har förorättat om ursäkt, samt vishet att lära mig av mina misstag så jag kan komma över det hela och fortsätta leva mitt liv.

Kan jag då inte göra något ont mot gudarna?
jovisst kan jag det! Om jag förstör ett altare kanske... eller förstör miljön... men återigen, det handlar om vad jag känner är fel och rätt - inte vad gudarna säger. Det handlar om tro.
Om de tillrättavisar mig på ett eller annat sätt...kanske att de vänder mig ryggen om jag inte försöker leva hederligt och upprätthåller min relation mot dem på ett vettigt vis?
Ja det är en helt annan fråga!

För att komma tillbaka till början av inlägget:
inget i Seden säger att det är fel att odla kött i petriskålar. Seden säger att jag själv måste ta ställning till om jag tycker att det är rätt eller fel. Att inte bara lita på mina känslor utan också se de möjliga konsekvenserna. Att använda både hjärta och hjärna. Men också att lita på intuitionen, på magkänslan. Jag vet vad jag tycker. Vad tycker du?

/Linda på FrejasÖ

Utvecklas i Seden

Bloten är en viktig del i seden - det är där vi visar vår tacksamhet till och samhörighet med Makterna.
Att äta och fira tillsammans med andra människor stärker banden - samma sak gäller i vår relation till Gudarna.

Men viktigaste av allt för att utveckla vår sed är samtalet med andra... det är något som jag skulle vilja utveckla mer i vårt blotlag! Diskussionskvällar - både att träffas tillsammans eller att skriva och diskutera på nätet.
Att läsaböcker och myter och sedan prata om dem, att berätta sagor och sägner från förr.
Att fundera på vad mening är BAKOM orden.

Jag önskar
mer tid för samtal  - det ska jag blota för nästa gång
:)

/Linda på FrejasÖ

Midsommarblot 2012

Midsommarblotet var det första blotet vi hade utan vår kära Korpöga :(

Däremot fick vi intresseanmälningar från tre glada som ville vara med och se hur det gick till.
På grund av elaka busstids-tursar så kunde bara två av dem dyka upp.

Vi höll blotet redan den 16:e juni, lördagen närmast själva Midsommarsolståndet.
Blotlaget gick till samma plats som vi höll vårt första Midsommarblot, det som var år 2011.

Vädret var mycket bättre än förra året, med sol och värme, och vi hade också tur med att skogen stod kvar runt om bronsåldersröset.

Själva blotet påbörjades med att vi bad platsens rådare, och de som vilade i röset en bit bredvid, om lov att vara på platsen. De fyra dvärgarna ropades in och vi kallade på de makter som vi ville blota till.

Det hela kändes lite annorlunda än förut, eftersom då - när vi var vi ursprungliga tre - så hade allt blivit så lätt och vi var vana med att ta över där den ena slutade, och att alla pratade och var samstämda. Nu, med två hednignar som var med för första gången, så fick jag och Olof mer "hålla i" och "leda" blotet. Mycket lärorikt och intressant! Vi skulle ha kunnat planerat lite bättre dock!

Vi pratade om varför vi firar Midsommar och vikten av att glädjas och vara tacksamma för alla gåvor som gives. Vi håller blotet just för att visa vår tacksamhet för makterna och dela gåvorna med dem.
Gåvorna lades på en sten och rökelsen (torkade kryddor från förra året) tändes så att ljuvlig doft spred sig runt platsen.

 

När blotet avslutats så utförde jag och Olof en kortar välsignelse- och beskyddsritual till en av deltagarna, som hade berättat om ett problem som han haft.

 

Det hela var ett bra blot, intressant och lärorikt och alltid roligt att träffa på nya människor med samma intresse! Olof och deltagarna höll gille tillsammans efteråt medan jag skyndade hem till familjen.

/Linda på FrejasÖ

Förändringar

Nu har vi haft bloggen vilande under sommaren som ni kanske har märkt!
Korpöga har passat på att skaffa drömjobbet i Azorerna men är fortfarande med i blotlaget. Nu ligger dock ansvaret för bloggen och mailen på mig, vilket kommer att skötas mycket bättre nu under hösten, jag lovar! Sommaren är en skön tid som jag helst tillbringar lågt ifrån dator och tv och uppdrag av alla de slag :)

Men, stanna kvar här! Snart kommer lite uppdateringar!

/Linda på FrejasÖ