Disa - ljusets högtid

Disa

I år, 2013, har vi i blotlaget inte firat Disa-högtiden ihop.
Eftersom jag väntar barn i de sista månaden nu så har jag inte haft orken att blota alls.

Det är också lite osäkert i vårt blotlag på NÄR Disa "ska" firas.
Enligt häxtraditioner (inspirerat av Wicca) firas Ljushögtiden den 1:a februari (eller natten innan, alltså 31:a januari). Då tänds levande ljus, ljus ges bort som gåvor och ljus invigs till kommande ritualer. Detta är en högtid som antagligen är inspirerad av de gammelkristna traditionen om att en kvinna som fött barn inte fick besöka temeplet förren efter ett visst antal dagar efter hon fött barnet - för barnafödesel angågs orent och ingen oren kvinna fick närma sig templet. Men i början av februari hade Maria passerat de orena dagarna efter Jesus födsel och fick rätt att beöka templet och tända ljus där. Denna tradition kallas i svenska kyrkan för "kyndelmäss" (Ljusmässan).

Att kroppen i allmänhet och födsel i synnerhet är orent är såklart helt absurt inom all hednisk tro, både häxtro, wicca och Forn Sed!
Men ceremonier för att fira ljusets och vårens återkomst är viktiga - särskilt för oss i nord, och det firandet har antagligen anor som stammar från tiden före kristendomen kom till oss. Därför har det varit lätt att lägga Dia-högtiden runt kyndelmäss. Förra året firade vi i Frejas Blotlag faktiskt Disa runt kyndelmäss (4:e februari skedde själva blotet då). Lite kul är att Disa har namnsdag den 3:e februari, så det passar ju att fira Disa-högtid då också.

Enligt Samfundet Forn Sed Sverige firas Eldborg runt tiden för kyndelmäss. Eldsborg är en familjehögtid där husfrun blotar till elden och härden för dess beskydd. Disa firas däremot vid fullmåne ett visst antal dagar efter Jul (i år den 25:e februari).

Vad är då Disa?
Eller vem kanske vi ska fråga?
Diserna är kvinnliga gudomar, vissa säger att de är kvinnliga släktningar som har gått bort men dröjer sig kvar för att vaka över släkten och ätten. Andra säger att det är en beskrivning av vissa gudar inom vanerna - precis som Alver kan vara ett namn på manliga Vaner så kan Diser vara ett namn för kvinnliga Vaner. Den mest kända Disen är Freja.

Samfundet Forn Sed Sverige bloggade om Disa-högtiden. Det kan du läsa om här.
http://www.samfundetfornsed.se/2013/01/21/i-väntan-på-disa-14911983
Lite extra kul för mig var det att läsa med sammankopplingen till nytt liv och förlossning.
:)

Att högtidehålla Disa
Det jag har gjort i år för att högtidehålla Disa är att jag har sjungit Disa-sången som jag skrev för några år sedan och även gjort den som en saga som jag har berättat för sonen.

 

Vad representerar Disa?

För mig representerar Disahögtiden en kamp mellan vinter och vår,
jämfört med Julen som är kampen mellan ljuset och mörkret och representeras av Solens återfödesel.
Dagen har i februari blivit märkbart ljusare, men här i Västernorrland är det fortfarande vinter, lika stark och ibland till och med ännu kallare än den varit innan.

Att fira Disa är att att be om livets återkomst
Jag låter min längtan efter våren och värmen symboliseras av en förhandling mellan Freja och Skade. Det är en förhandling, en diskussion, en kamp med ord och övertygande. Retorik helt enkelt.

Inget blod spills och inga förolämpningar ges - kampen avslutas med att Freja och Skade erkänner varandras betydelse och går hem till sitt i vänskap.

Disa-sången

Freja höga VandaDis
Vandrar mot nord
Freja höga VanaDis
Väg dina ord

Hon söker vilda Skade
Tursamö
Hon söker vilda Skade
Is och snö

Alla Diser samlas här
Ting hålles nu
Alla Diser samlas här
Med Freja vår Fru

De träffas så på Hovet
Talar i Var
De träffas så på Hovet
Vinter är kvar

Freja talar nu om vår
Skade hon ler
Freja talar nu om vår
Kyla hon ger

Freja visar då på sol
Skade hon ser
Freja visar då på sol
Snö ännu mer

Freja talar nu om liv
Skade hon tänker
Freja talar nu om liv
Bågen hon sänker

Skade vinterdrottning
Härskar så än
Skade vinterdrottning
Frejas vän

Mäktiga Skade
Skidar mot nord
Mäktiga Freja
Väl valda ord

/Linda på FrejasÖ

Julfirande hemmavid

Hur firar jag vintersolståndet?

I år firades själva dagen med familjen,
jag ställde ut en skål med gröt till gårdens rådare - tomten.
En stor klick smör och också honung (för jag tror att tomtarna hos mig gillar söta saker).

Jag hälsade tomtarna och tackade för året och berättade hur mycket jag uppskattar dem.

Sedan hade familjen jullunch - vi åt gröt också.
Lillpojken ville ha honung i gröten han också, precis som tomten. Och det fick han så klart. Undra hur det smakar egentligen? Men ned gick det! :)

Alla ljusen i Väntljusstaken tändes.
Och vi tog det lugnt och pratade tillsammans.

En sak som är VÄLDIGT skönt med att fira blot och jul innan den "komersiella" julafton - är att det tar bort så mycket stress!
Den 24:e december blir mer som en rolig efterfest - då storfamiljen träffas och äter och delar klappar. Den dagen blir som en extra rolig sak - en dag som inte behöver vara någon press på, eftersom det riktiga, det heliga, det stora - Yulen - är redan passerad och firad och högtidehållen.

En liten notis om tomtar också :)
I min Sed så är tomten gårdens Rådare. Alltså ett naturväsen - en del av naturens kraft som har koncentrerats och blivit medvetande.
Andra inom Seden anser att tomten är anden efter den person som först byggde gården. Ytterligare ett exempel på mångfalden inom Seden! Båda sätten att se på tomten är helt riktiga och acceptabla :)
Vi delar Sed, men inte alltid samma tro.

Ha nu en underbar jul, mina vänner!

http://www.youtube.com/watch?v=B8i0ypSqBxE

/Linda På FrejasÖ

Sed i vardagen - Lussehögtid

Många av de högtider vi i Sverige firar av tradition, har gamla hedniska rötter.
Som Lucia tillexempel.

Kommer du ihåg vad man säger om Lussenatten? Att det är den mörkaste och längsta av nätter!
Nu stämmer ju inte detta, det är ju vid midvintersolståndet som den längsta natten är (och den lär ju kännas mörkast också).
Men detta har sin förklaring av att vi under 1700-talet gjorde ett kalenderbyte,
från den julianska till den gregorianska kalendern.
Bytet gjordes för den äldre kalendern innehöll "fel" antal dagar per år (skottåret var inte infört i den tillexempel) så dagarna hade förskjutits under årens lopp. På det sättet ägde midvintersolståndet enligt den äldre kalender faktiskt rum just runt den 13:e december!

I och med datumbytet så fick midvintersolståndet tillbaka sitt "rätta" datum (20-21 december), men traditionen om att den mörkaste tiden ägde rum runt den 13:e levde kvar.

Som tur var kunde firandet av Freja/Sunna som ger ljuset tillbaka till människorna leva vidare hos människorna i form av det katolska helgonet Lucia och i olika former av lekar, upptåg och sånger av ungdomar som gick från gård till gård. Hennes högtid fick vara kvar den 13:e, antagligen för att inte "störa" den enfödda sonen som ville ha sin födelsedag för sig själv :)

Så - vill du börja med att införa seden i din vardag, så behöver du inte leta länge för att hitta tillfällen för att fira!

Sankta Lucia av Sigrid Elmblad, tredje & fjärde versen:

"Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar, signade lågors vakt skydd åt oss bringar. Drömmar med vingesus, under oss sia, tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Stjärnor som leda oss, vägen att finna, bli dina klara bloss, fagra prästinna. Drömmar med vingesus, under oss sia, tänd dina vita ljus, Sankta Lucia".

 

/Linda på FrejasÖ

Frejs blot

Frejsblot firas på Erikdagen den 18 maj, eftersom en del anser att helgonet Erik bara är äringsguden under en tunn, kristen fernissa. Utifrån det kan man tänka sig att det finns fler lokala helgon vars firanden är förtäckt hedniska gudar.

Idag infaller även Ersmäss eller Eriks mäss
och det sägs enligt bondepraktikan att Om Erik ger ax, ger Olof kaka (Olofsmäss)

Ljus och frid!
- Korpöga

Litet blot hemmavid

Igår var det Eldfesten, sista april.
Min tradition är att varje år tio dagar innan, ha ett våroffer som jag kallar det.
Varje dag i nio dagar offrar jag blommor, snö eller vatten till olika gudinnor som jag vill tacka eller kalla på inför våren och det nya livet. Den tionde dagen hör inte till våroffret, utan hör till själva eldsfesten, eller Beltane. Den avslutar våroffret, gör det helt och välkomnar gudinnan och guden tillsammans.

Det blev inget stort firande för mig igår, men jag kom ihåg att ära tomtarna, det brukar jag göra varje större högtid.
Jag bakade surdegsbröd och gav en skiva till gårdens rådare.
Jag brer på mycket smör och honung, det brukar de gilla :)
Och i morse så var den borta, som den brukar.
Imorgon ska jag städa mitt altare, sätta nya blommor och göra fint. Det får bli min beltane-firande

/Linda i Härnösand

Start

Detta är denna bloggs första inlägg, och är ett test
Än är vi inte igång!

Om du besöker denna sida, så nästa gång du kommer hit kan allt vara utbytt.
Vi har än inte grundat detta blotlag än, och inte givit det ett namn. Denna blogg är endast en skiss!!

Äring och frid!

- skrivet av Korpöga