Idag har jag och min familj firat Förmödranatt.
Vi tänder ett ljus som representerar den gemensamma själ som vi alla delar med Moder Jord. (Detta enligt min sed, andra FornSedare ser säkert på själen på andra sätt).
Vi tänder sedan värmeljus, ett i taget, som representerar en vän, släkting eller husdjur som har gått vidare. Vi berättar små anekdoter och ljusa minnen om dem.
Jag uppskattar den här ceremonin, och det gör till och med min man som är ateist. Ceremonin behöver inte vara religiös alls (även om den är det för mig), men den ger tröst och känns bra att få minnas och prata om våra kära med varandra och våra barn. Barnen har inga minnen av dem vi berättar om, men nu får de en chans att lära känna dem som vandrat här innan dem.
Ikväll kommer jag nog göra en egen ceremoni, och höja en skål för Hel.
/Linda på FrejasÖ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar