Som ni såg i förra inlägget så är tiden oktober/november en populär tid att fira.
Att minnas våra döda är viktigt för oss alla, och detta är en mycket bra tid att göra det på. Naturen runtomkring oss dör och vi blir påminda om dödens eviga närvaro i livet. Det är också början på en del av året som är svårare att överleva. Kyla, snö och evigt mörker.
Enligt vissa traditioner är detta den tiden då gränsen mellan de levandes värld och de dödas värld är som tunnast.
För några medlemmar i vårt blotlag markerar denna högtid det nya året.
Denna tid firas med både festligheter och med högtidligt allvar.
Jag tänkte berätta lite kort om hur jag brukar firade under dessa senhöstveckor...
Det hela började med Alvablotet som jag skrev om i förra inlägget.
Under Förmödranatten (kvällen den sista oktober) firade vi minnet av våra döda. Jag och min man (min son orkade bara vara med ett kort tag) tände ett stort ljus, som symboliserar livet. Sen tände vi mindre ljus, ett i taget, med det stora ljusets låga. Varje mindre ljus representerar någon som har gått vidare - en släktning, en vän. För varje ljus berättade vi om våra minnen av den personen, glada minnen, och saker som jag önskat vi kunde berätta för den. Varannan gång tände vi ljus, pratade, fällde någon tår, tröstade, mindes. Det är vackert, sorligt, ljuvt.... Och känns bättre efteråt..
Några dagar innan Alla Helgona beökte vi de släktningars grav som ligger närmast oss rent geografiskt. Det är ända borta i Örnsköldsvik. Vi tände stora "längebrinnande" gravljus, gjort fint på graven och pratade lite med dem (min mans morföräldrar).
I år hade vi ingen maskeradfest för våra vänner, tiden och orken räkte inte till. Däremot höll vi en mindre barnmaskerad för storfamiljens unga. Vi pyntade med svart och orange, och sonen fick göra en egen pumpalykta. Denna tradition känns viktigare att hålla för barnen än för oss vuxna, även om en fest på höstkanten alltid livar upp i mörket!
Varför skriver jag nu detta?
Det jag skrev om ovan är hur jag brukar fira, allt av det inte är en del av den forna Seden. Men det är en del av min sed.
Jag skriver det för att uppmuntra dig att skapa dina egna ritualer och ceremonier.
Seden är evigt levande och i rörelse,
de högtider som du väljer att fira ska vara för att stärka dig i ditt liv.
För att ge mening i din vardag.
För att stärka bandet mellan dig och de gudomar som du väljer att följa.
Hur du väljer att uppmärksamma högtiderna är upp till dig. Följ ditt eget hjärta!
Västernorrlands Länsmuseum har skrivit en enklare sida om firandet under denna helg - läs och njut!
:)
http://www.murberget.se/skola/laerarresurser/visste-du-att/alla-helgons-dag-och-halloween
(ps - klickar du på länken kommer du bort från vår sida)
/Linda på FrejasÖ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar