Disa - ljusets högtid

Disa

I år, 2013, har vi i blotlaget inte firat Disa-högtiden ihop.
Eftersom jag väntar barn i de sista månaden nu så har jag inte haft orken att blota alls.

Det är också lite osäkert i vårt blotlag på NÄR Disa "ska" firas.
Enligt häxtraditioner (inspirerat av Wicca) firas Ljushögtiden den 1:a februari (eller natten innan, alltså 31:a januari). Då tänds levande ljus, ljus ges bort som gåvor och ljus invigs till kommande ritualer. Detta är en högtid som antagligen är inspirerad av de gammelkristna traditionen om att en kvinna som fött barn inte fick besöka temeplet förren efter ett visst antal dagar efter hon fött barnet - för barnafödesel angågs orent och ingen oren kvinna fick närma sig templet. Men i början av februari hade Maria passerat de orena dagarna efter Jesus födsel och fick rätt att beöka templet och tända ljus där. Denna tradition kallas i svenska kyrkan för "kyndelmäss" (Ljusmässan).

Att kroppen i allmänhet och födsel i synnerhet är orent är såklart helt absurt inom all hednisk tro, både häxtro, wicca och Forn Sed!
Men ceremonier för att fira ljusets och vårens återkomst är viktiga - särskilt för oss i nord, och det firandet har antagligen anor som stammar från tiden före kristendomen kom till oss. Därför har det varit lätt att lägga Dia-högtiden runt kyndelmäss. Förra året firade vi i Frejas Blotlag faktiskt Disa runt kyndelmäss (4:e februari skedde själva blotet då). Lite kul är att Disa har namnsdag den 3:e februari, så det passar ju att fira Disa-högtid då också.

Enligt Samfundet Forn Sed Sverige firas Eldborg runt tiden för kyndelmäss. Eldsborg är en familjehögtid där husfrun blotar till elden och härden för dess beskydd. Disa firas däremot vid fullmåne ett visst antal dagar efter Jul (i år den 25:e februari).

Vad är då Disa?
Eller vem kanske vi ska fråga?
Diserna är kvinnliga gudomar, vissa säger att de är kvinnliga släktningar som har gått bort men dröjer sig kvar för att vaka över släkten och ätten. Andra säger att det är en beskrivning av vissa gudar inom vanerna - precis som Alver kan vara ett namn på manliga Vaner så kan Diser vara ett namn för kvinnliga Vaner. Den mest kända Disen är Freja.

Samfundet Forn Sed Sverige bloggade om Disa-högtiden. Det kan du läsa om här.
http://www.samfundetfornsed.se/2013/01/21/i-väntan-på-disa-14911983
Lite extra kul för mig var det att läsa med sammankopplingen till nytt liv och förlossning.
:)

Att högtidehålla Disa
Det jag har gjort i år för att högtidehålla Disa är att jag har sjungit Disa-sången som jag skrev för några år sedan och även gjort den som en saga som jag har berättat för sonen.

 

Vad representerar Disa?

För mig representerar Disahögtiden en kamp mellan vinter och vår,
jämfört med Julen som är kampen mellan ljuset och mörkret och representeras av Solens återfödesel.
Dagen har i februari blivit märkbart ljusare, men här i Västernorrland är det fortfarande vinter, lika stark och ibland till och med ännu kallare än den varit innan.

Att fira Disa är att att be om livets återkomst
Jag låter min längtan efter våren och värmen symboliseras av en förhandling mellan Freja och Skade. Det är en förhandling, en diskussion, en kamp med ord och övertygande. Retorik helt enkelt.

Inget blod spills och inga förolämpningar ges - kampen avslutas med att Freja och Skade erkänner varandras betydelse och går hem till sitt i vänskap.

Disa-sången

Freja höga VandaDis
Vandrar mot nord
Freja höga VanaDis
Väg dina ord

Hon söker vilda Skade
Tursamö
Hon söker vilda Skade
Is och snö

Alla Diser samlas här
Ting hålles nu
Alla Diser samlas här
Med Freja vår Fru

De träffas så på Hovet
Talar i Var
De träffas så på Hovet
Vinter är kvar

Freja talar nu om vår
Skade hon ler
Freja talar nu om vår
Kyla hon ger

Freja visar då på sol
Skade hon ser
Freja visar då på sol
Snö ännu mer

Freja talar nu om liv
Skade hon tänker
Freja talar nu om liv
Bågen hon sänker

Skade vinterdrottning
Härskar så än
Skade vinterdrottning
Frejas vän

Mäktiga Skade
Skidar mot nord
Mäktiga Freja
Väl valda ord

/Linda på FrejasÖ