Förmödrablot 2014

Hmmm... egentligen borde jag väl kalla det "förförälderblot"...
men det ligger bättre på tungan med förmödrablot...
kanske kan man säga "förmödra- och förfäderblot".

Oavsett vilket - så är detta en mycket mer familjär och intim ceremoni än vad Alvablotet är, för mig är det så i alla fall.

Det är samma sak som att åka till familjegrav och tända ljus där, men det här gör vi hemmavid.
Bara vi i lilla familjen.

Till och med min make, som inte följer seden, är gärna med på den här ceremonin. Och i år var äldsta sonen äntligen så pass gammal att han förstod vad vi gjorde och kunde lyssna på våra berättelser. Uppskatta ljuständningen i ceremonin har han ju alltid gjort :)

Ceremonin är ganska enkel i sin utformning.
Ett större ljus tänds i mitten, och flera mindre ljus tänds genom den större ljusts låga. Det stora ljuset representerar Moderjord och lågan är den själ som vi alla delar, den själv vi alla är en del av och som vi alla återvänder till.

Varje mindre ljus som vi tänder representerar en eller flera av våra förmödrar, förfäder eller vänner som har vandrat till andra sidan.
Vi berättar historier om dem, för att minnas dem, vi skrattar åt de roliga de delade med oss och gråter lite av saknad, vi berättar om det som gjorde dem stolta.
Så lätt det är att glömma... men åtminstone de historier vi berättar om dem under denna ceremoni kommer att leva vidare i nästa generation. Det känns bra.

Så här blev det i år när alla ljusen var tända....

 Efter ljuständningen ställde vi ut fatet med de små ljusen, för att de skulle få brinna ut (eller ja, brinna så länge de kunde i vädret). Vi höll "mödraljuset" i mitten kvar inne, och ställde istället ut lite vatten och choklad för våra förföräldrar att äta av om de ville komma på besök.

Någonting att äta....någonting att dricka...

Ni som vill får gärna testa att hålla denna ceremoni själva. För mig är den kraftfull, stärkande och renande.

/Linda på FrejasÖ