Det var fortfarande ljus utan minsta skymt av skymning när vi träffades på parkeringen utanför Fiskeläget vid Sälsten. Det var därför vi träffades, för att fira att ljuset börjar komma tillbaka. Vintern har varit ovanligt mörk i år, med lite snö och med en temperatur runt tögrader hela tiden. Därför var detta blot efterlängtat.
Det var jag och Olof som deltog på blotet. Jag ska inte säga att det var 'bara' vi, men visst skulle det vara roligare om vi hade fler medlemmar, eller iallafall fler som deltog på bloten.
Vi pratade lite om det, Olof och jag. Men vi kom ganska snart fram till att vi blotar för vår egen skull, och vi lägger inte ned pengar och inte heller tid på annat än det vi själva vill i detta blotlag, så det gör inget om vi inte blir fler. Men visst, roligt skulle det ju vara :)
Eftersom vi var så få så tog jag med min familj. Vi gick allesammans till grillplatsen och vindskyddet. Maken min gjorde upp eld medan Olof gav min äldsta son tips på att tälja grillpinnar. Yngsta sonen ville mest bli runtburen och titta på när elden tog fart.
När elden tagit sig gick jag och Olof bort mot fiskestugorna och följde den nybyggda handikappanpassade rampen ut mot havet. Ett perfekt ställe att blota på, med bänkar och utsikt mot havet. Vi pratade om hur bra det var när Korpöga var med, och vilka bra foton hon kunde ta med sin kamera...nåväl min mobilkamera får duga så länge.
Olof skallrade och jag bjöd in makterna, dvärgarna i de fyra väderstrecken och platsens rådare. Vi lovade inte blotsfred, men nu efteråt så kändes det lika bra. Två vänner som blotar ska väl inte behöva lova hålla fred under blotet? Sams höll vi i allafall och detta blot gav en otrolig känsla av att vi hade gjort allt rätt. Att allt var avslutat (på ett bra sätt). Den känslan kom precis då jag sände blotsgåvorna (i detta fall lade ned våra offer i snön).
Men, låt oss ta allt i rätt ordning nu, för dem som vill få tips på hur de kan blota hemmavid :)
När makterna var inbjudna så läste jag några verser ur Havamal innan jag lade jag ut en handduk som fungerade som stall (stall betyder altare). Där lade vi ut våra gåvor, nötter, rökelse, blommor, delar av maten i skulle äta. På duken ställdes också vårt blotsglas och små ting som smyckar altaret.
Sedan talade vi om varför vi firar Disa, Olof trummade och jag sjöng Disa sången.
Vi drack lagom i vatten och sedan avslutades blotet med att jag sänkte ned gåvorna i snön.
Alla makterna tackades och så var blotet slut.
Innan vi gick tillbaka till eldstaden så pratade vi om skillnaden mellan de amerikanska asatroende och de svenska. Men det kan jag skriva mer om i ett annat inlägg :)
Vi satt kvar och pratade, åt grillad korv och maschmallows och köpebröd som faktiskt bar namnen Oden och Balder (!).flera fiskmåsar flög vid stranden, men utan att sjunga... Vid halvfemtiden var det fortfarande ljust, men började bli kallt. Just när vi släckt elden började det snöa. Och visst! Skade gav oss en rejäl vinterstorm. Väl hemma riste vinden i väggarna, och tung snö föll överallt. Precis som om Hon ville säga -Blota för våren ni, men än så bestämmer jag, och vintern är kvar.
/Linda på FrejasÖ
Ps, bilder kommer!
