Bild på väntljusstaken

Japp!
Så här när vi alla väntar på midsommar,
så hittade jag foto på Väntljusstaken som jag utlovade i julas :D

Så jag lägger upp den.
Har man lovat så har man.

Bilden till vänster visar min golvväntljusstake - där målas runorna på ljusen. Den övre bilden till höger visar hur bordsväntljusstaken såg ut i julas - runorna är målade på själva ljusstaken. Den nedre bilden till höger visar vår elektriska julljusstake - det är Yggdrasil med dess nio lysande världar.

Vårblot 2015

Den 21:a mars höll blotlaget ett litet litet blot för att åminna vårdagjämningen.

Vi skulle vara vid Sälsten, men det blåste så snål och var så mycket folk, att vi beslöt oss för att vara inne istället.
Ett annorlunda blot, där vi helt enkelt åt lite tillsammans och lade upp lite blotgåvor på ett tårtfat.

Tre vuxna och mina två söner var med. Vi hann med lite samtal åtminstone, och Bettan framförde en av Eta Christenssens åkallan-sånger, mycket vackert och kraftfullt som alltid!

Man tager vad man haver, också i blotsammanhang i bland. Tårtfat funkar också som stalle!

Efteråt gick Olof själv upp på Murberget, på vägen upp såg han två hackspettar. Sedan så stod han och trummade en stund där uppe. Då kom det omkring 80 måsar strax bakom honom. En häftig upplevelse!

Vad vill dessa djur säga oss, de som alltid kommer vid våra blot- på ett eller annat sätt.
Vi lyssnar...

/Linda på FrejasÖ

Disablot 2015

Årets högtider börjar ju med avslutandet av Julen,
men sedan kommer Disa!
Den 21:a februari firade vi detta, det var en lördag.

Under Disa hyllar jag Freja i Hennes roll som VanaDisen som förhandlar med Skade om att vintern ska ta slut och våren ska få ta sin början.

Det känns fint att minnas att den viktigaste strid som förs varje år, den mellan vinterns stillhet och vårens levande rörelse, den vinns inte med svärd utan med samtal - mellan två Gudinnor, dessutom styvmor och styvdotter.

Vårt stalle under blotet, den stod i mitten av vår cirkel

Jag kanske borde lägga till att det är min tolkning av Disahögtiden, det finns inga belägg för att andra har lagt den betydelsen under Disa-högtiden. Men det funkar för oss i Frejas Blotlag, och det stämmer bra överens med klimatet som råder i vårt landskap.

Allt som allt var detta ett underbart blot!
Jag gick lycklig flera dagar efteråt.

5 vuxna deltog, och ytterligare en vid middagen.
Vi höll till vid samevistet länsmuseet, Murberget, Härnösand.
Nymåneskäran lyste över oss, skaren låg tunn över snön.

Vi samlades vid parkeringen utanför Länsmuseet, och vandrade en bit in i skogen till samevistet.
Två marschaller tändes, de markerade ingången till vårt heliga område. Olof pratade med platsens Rådare och jag öppnade blotets heliga rum.

Det här blotet följde nästa Samfundets blotordning helt och hållet, vilket vi inte brukar göra. Men nu var vi några fler än vanligt, och dessutom två helt nya deltagare - så då kändes det bra att kunna följa blotordningen.

Jag berättade berättelsen om Freja och Skade. Vi tände ljus. Vi ställde fram gudabilder. Vi lade ned våra blotoffer. Vi trummade. Vi skålade. Vi tackade. Underbart hade vi - natten föll och kylan blev mer påtaglig, men vi ville nästa inte gå hem.
Men maten väntade hemma, och  det kändes lyxigt att få avsluta blotet med ett långt gille fyllt av skratt och samtal. Att få sitta och prata naturväsen och trumresor vid middagsbordet, det är inte varje dag det händer!

En av deltagarna är fotograf,
han tog bilder och har lagt ut på sin blogg.
Kolla gärna in den, och andra bilder som han har tagit- Vackra naturbilder, stämningsfulla och fulla av naturväsen.

Klickar du på länken så kommer du bort från vår blogg, men du är välkommen tillbaka senare.

http://romantiskljusfangst.weebly.com/anteckningarblogg/disablotet

/Linda på FrejasÖ

 

 

Julblot 2014

Julblotet hölls den 13:e december vid havet i Sälsten, Härnösand.

Sälsten

Vi var återigen bara två personer på blotet - det var kallt, snöfritt och blåste.
Det var väldigt vackert,
men jag hade svårt att få upp någon kraft eller känsla för blotet den här gången.

Jag tror att det beror på att det var så svårt att hitta ett datum som passade, och att vi till sist blev så få trots ansträngningar att få ihop fler.

Men sånt är livet,
vi misströstade inte utan tog en promenad mot klipporna efter blotet och samtalade om seden i allmän och hur den påverkar oss i livet.

Efter det bilade vi hem till mig och åt julgille, precis som vi har gjort de senaste åren.
Det var ett helt okej blot ändå.



Vi blotade vid en liten harg på en perfekt blotsten som vi hittade

 

Jag vill passa på att lägga ut en länk till en sång till Freja i Hennes roll som Lusse, ljusbruden.
För oss som vill hylla Freja runt den 13:e december varje år då mörkret känns som tätast.

Obs - du kommer bort från vår sida om du klickar på länken. Men välkommen tillbaka sedan!

https://www.youtube.com/watch?v=nEsFoaPaELQ&feature=youtu.be&app=desktop

/Linda på FrejasÖ

Första ljuset i solväntan

Så är det äntligen dags!
Snabbt plocka ned halloweenpyntet - nu ska väntljusstaken fram!

Sex veckor innan midvintersolståndet så börjar det.
Vi tänder ett ljus i veckan.
Varje ljus representerar de sex första runorna i futharken.
Observera - det är futharken och inte den "magiska" utharken.
 Så först tänder vi ljuset med Fä-runan.


Den traditionella versen för Fä-rune-ljuset:

Vi tänder det första ljuset i vänt
och låter det i Fä-runans tecken brinna
Tills solens Drottning på nytt återvänt
må det om hennes prakt åminna

Varje ljus är markerad med varsin runa i "guld".

Ni som har följt bloggen sen förra året, kan se att jag har införskaffat en ny väntljusstaken.
Den är snygg, lång och tar riktiga stearinljus och inte värmeljus.
Men - jag saknar att ha min lilla på frukostbordet.
Så idag var jag och sönerna ut i skogen (snön hade smält bort) för att hitta fönsterlav och annat att dekorera med. Det hittade vi strax, och det blev en mysig timma i skogen :)
Nu ligger våra fynd på torkning - jag ordnar med en bild på bords-väntljusstaken när den är pyntad och klar :)

/Linda på FrejasÖ

Förmödrablot 2014

Hmmm... egentligen borde jag väl kalla det "förförälderblot"...
men det ligger bättre på tungan med förmödrablot...
kanske kan man säga "förmödra- och förfäderblot".

Oavsett vilket - så är detta en mycket mer familjär och intim ceremoni än vad Alvablotet är, för mig är det så i alla fall.

Det är samma sak som att åka till familjegrav och tända ljus där, men det här gör vi hemmavid.
Bara vi i lilla familjen.

Till och med min make, som inte följer seden, är gärna med på den här ceremonin. Och i år var äldsta sonen äntligen så pass gammal att han förstod vad vi gjorde och kunde lyssna på våra berättelser. Uppskatta ljuständningen i ceremonin har han ju alltid gjort :)

Ceremonin är ganska enkel i sin utformning.
Ett större ljus tänds i mitten, och flera mindre ljus tänds genom den större ljusts låga. Det stora ljuset representerar Moderjord och lågan är den själ som vi alla delar, den själv vi alla är en del av och som vi alla återvänder till.

Varje mindre ljus som vi tänder representerar en eller flera av våra förmödrar, förfäder eller vänner som har vandrat till andra sidan.
Vi berättar historier om dem, för att minnas dem, vi skrattar åt de roliga de delade med oss och gråter lite av saknad, vi berättar om det som gjorde dem stolta.
Så lätt det är att glömma... men åtminstone de historier vi berättar om dem under denna ceremoni kommer att leva vidare i nästa generation. Det känns bra.

Så här blev det i år när alla ljusen var tända....

 Efter ljuständningen ställde vi ut fatet med de små ljusen, för att de skulle få brinna ut (eller ja, brinna så länge de kunde i vädret). Vi höll "mödraljuset" i mitten kvar inne, och ställde istället ut lite vatten och choklad för våra förföräldrar att äta av om de ville komma på besök.

Någonting att äta....någonting att dricka...

Ni som vill får gärna testa att hålla denna ceremoni själva. För mig är den kraftfull, stärkande och renande.

/Linda på FrejasÖ

Alvablot 2014

Lördag den 25:e oktober firade Frejas blotlag Alva- och Förmödrablot.

Vi höll återigen till på den underbara platsen Genesmon med dess långhus, öppna gläntor och närhet till havet.

Vi var fyra personer, jag och äldsta sonen (7år), Bettan och Olof.

Jag har fått möjligheten att studera till gydja enligt Samfundet Forn Seds ordning, och en av övningarna var att hålla i ett blot själv, enligt Samfundets blotordning. Jag frågade de andra innan och de gick med på det. Och vet ni - jag var faktiskt nervös!

:)

Kvällen innan ägnade jag mig åt att baka både bröd och kakor. Det blev en helig handling som för mig startade blotet redan då, en förberedelse som hjälpte mig att komma i rätt stämning inför firandet.

Kakor till Frej - med Ingrunan såklart!

Bettan leder oss till långhuset

Vi Härnösandsbor bilade upp på lördag morgon och kom fram knappa tjugo minuter senare än planerat - nästan rekord för oss! Bettan var redan på plats och ledde upp oss mot långhuset.












Välkommen in!



Snart börjar blotet

I stora hallen finns härden och högsätet

Det var ganska fint väder - dagarna innan hade det varit blåsigt och nästan storm, så det var ett skönt uppehåll.

Inne i långhuset möblerade vi om och dukade upp så det blev en bra plats att hålla blot på.

Olof gick runt långhuset för att tala med rådare och vättar medan jag började blotet med att be platsens rådare om lov att vara där.




Platsen förbereds och maten lades upp

Alvablot hålls traditionellt på hösten, och är ett blot som ärar våra förmödrar, förfäder, släkt och vänner som har vandrat till andra sidan. Gudar som vanligen hyllas är Oden och Freja.

Freja



Man blir ju hungrig för mindre!




Jag riktade min del av blotet till Frej.
Detta gjorde jag bland annat för att jag har vandrat med honom under ett tag nu igen, men också för att han är Alvernas herre, boende i Alfheim och enligt vissa sagor hölls ett höstblot (som kan ha varit alvablot) för just Frej.



Stallet som det såg ut under första delen av blotet

Stallen

Tack vare Frej (och kanske för att vi spelade upp Völsekvädet via youtube på mobiltelefonen) så blev blotet en munter tillställning och när vi beslöt att äta tillsammans med gudarna på samma bord, så kändes allt helt rätt.

Klicka här för att höra det underbara Völsekvädet
https://www.youtube.com/watch?v=i2trJD5ab8Q&app=desktop



Vi äter med Gudarna

Dags att äta!

Sonen förstod skillnaden mellan vår mat - som vi alla delade på, och gudarnas mat - som vi inte rörde, och accepterade det utan knyst trots att allt låg på samma bord.

Jag minns förra året hur svårt det var för barnen att acceptera att de inte fick äta ALLA chokladbollar!


Efter måltiden så återkom vi något till blotets allvar, och skålade för anfäder och sjöng för Hel. Vi vandrade sedan tillsammans till havet där vi skänkte gåvorna till gudarna att ta med sig.
Sedan avslutade vi blotet, återställde ordningen och plockade med vårt som skulle hem.




Mot havet

Allt som allt ett underbart blot! Jag gick som i lyckligt Frej-rus i flera dagar efteråt :D

Alltså - vi har ett riktigt bra blotlag, just nu är jag överfylld med kärlek för er Olof och Bettan!
Men ni andra, som vill vara med, ni ÄR välkomna att dela detta med oss. Om ni vill.

Och till vinterblotet - kanske...får vi en överraskning :D

/Linda på FrejasÖ

Sed i vardagen

Dagar som dessa
då regnet öser ned
mörkret blir tätare dag för dag
maken jobbar kväll
jag har ätit massor med socker dagarna innan, trots min i vanliga fall kolhydratfattiga kost
både jag och barnen är trötta efter heldag på jobb/dagis/skola

Då tänder jag ett ljus och bjuder in Siv,
med bönen om att få fylla mitt hem med glädje, kärlek och trygghet

Mina axlar sjunker och jag släpper all prestige, steker jag falukorv och låter barnen äta macka med korv och jordnötsmör till middag.
Och allt känns bättre

 

 

 

 

/Linda på FrejasÖ

Träff med hedniska föräldrar

Jag har turen att vara med i en facebookgrupp för hedningar med barn.
Det är intressant att läsa vilka problem de stöter på i samhäller och hur de löser dem, vilka aktiviteter de gör med sina barn, hur de lägger upp barnanpassade blot och ceremonier, samtalar med skolan och visar sina barn en värld fylld med gudinnor, gudar, magi, myter, färg och lek.

I somras blev jag medbjuden på en träff i södra Sverige för medlemmar i gruppen.
Så på väg till semestern hos svärmor i Skåne stannade maken till hos en lumparkompis och jag tog med barnen i bilen och for två timmar västerut :)

Inte förrän jag var nästan framme kom jag på att jag faktiskt aldrig har träffat de här människorna i verkligheten.

Altaret vid blotplatsen

Men de var supertrevlig så klart, både föräldrarna och barnen. Äldsta sonen sprang runt och lekte och paddlade kanot och pratade med de andra barnen. Jag såg honom bara när det var dags att äta.
Den yngsta var så liten att han mest sov och stod nära mig och lekte för sig själv.

Vår lilla lägerplats i ladan

Tyvärr hade jag ont i halsen och var alldeles för förkyld egentligen, så jag kunde varken prata eller sjunga (nästa gång kommer de inte ha lika stor tur - ha!). Jag som tycker om att prata... men lite diskussioner kunde jag vara med på, och bara
 att få träffa dessa underbara människor gjorde mig gott :)
De andra vuxna hade ordnat en äventyrsvandring för barnen, där de träffade nornorna och fick en fin sten. Och sedan fick barnen hålla i ett blot själv, vilket de klarade galant med bara lite vägledning.

På natten sov vi i en mysig lada - torr och varm.
Det regnade massor på natten - jag tyckte lite synd om de andra som sov i tält, men det har ju sin tjusning det också.

Det var en lärorik, rolig och glädjefull träff!
Stort tack till värdparet! Jag hoppas att vi snart kan träffas igen, allihopa!

Min son pratar fortfarande om barnblotet och de vänner han träffade där :)

Det känns viktigt och otroligt bra för mig att kunna visa mina barn att de inte är de enda barnen som har föräldrar som pratar med gudarna, blotar och högtidehåller solvänder.

/Linda på FrejasÖ